Ensam kvar
Insett att det här med kärlek inte är min grej alls.
Räcker inte med att man älskar en person som älskar en tillbaks, utan det ska alltid vara något som gör att det till slut bara går "utför". Självklart är det värt att kämpa för men samtidigt tar det på krafterna så sjukt mycket egentligen. Slutar med att man ger upp hoppet, kryper ihop under täcket och hoppas på att allt ska försvinna genom att sluta ögonen. Men tankarna finns alltid där, likaså alla frågor som man ställer till sig själv.
Gammal kärlek kan inte ersättas med ny. Den gamla kommer alltid att finnas där. Den gamla kommer alltid att vara den starkaste. Det är iallafall så jag ser på saken. Men just nu känner jag mig fast. Fövirrad och fast i mina egna tankar. Ingen eller inget kan få mig tillbaks på spåren igen förutom jag själv. Frågan är bara: Hur?
Kan inte leva med att såra andra bara för att jag själv har problem med att hitta en väg ut. Men samtidigt så kan jag bara inte släppa taget. Vill inte.
Need you, mom ♥
Don't believe in happy endings ..
Kommentarer
Postat av: Nattis
Det finns alltid ett sätt att lösa allt. Det tog nästan två månader för mina problem att försvinna. Men nu är allting bättre än någonsin. Och faktiskt så gjorde jag ingenting, allting bara löste sig av sig själv:)
Ibland vet man bara helt enkelt inte vad man håller på med, ( eller vem man är..)
There's a happy ending if you want it to be. If you need it to be.
Trackback
